Intervju med Linda

"Vad skönt det är att jag inte längre är så flygrädd!"

-"Åh, vad skönt det är att jag inte längre är så flygrädd!" säger Linda med ett brett leende på läpparna och sjunker ned på sin stol. Hon är solbränd, just hemmkommen från Thailand.

Förut brukade jag inte vara så flygrädd, säger hon, men sedan för några år sedan så hände något då vi flög hem från Thailand. Det var turbulent där ute, jag tittade ut på vingarna.... Maten kom och sedan var det kört.
Jag såg hur vingarna rörde sig och jag förstod vilka krafter det är som är inblandade.

Efter det så blev jag, ja... smått hysterisk.

Vad har du gjort för att inte vara så rädd? frågar jag.

Ja, säger Linda, det är bara att försöka tänka logiskt.
Det är ju mycket större risk att drabbas av en bilolycka, än att hamna i en flygolycka.
Men, det är inte helt lätt att inse det. Det är så abstrakt.
Man får helt enkelt skärpa till sig.

Hjärnan är finurlig. Låter man tankarna och fantasin härja fritt så kan den hitta på vad som helst.

Man får helt enkelt inte tänka på olyckor. Gör man det så blir man rädd.

Det handlar om att inte ha kontroll. Jag tycker inte om att åka båt heller igentligen,
men jag tror att kaptenerna kan mer än vad jag kan om detta, så jag tror att de vet vad de gör.

Störtar man så störtar man...
Jag är dock fortfarande på spänn när jag skall flyga, men jag låter mig inte bli rädd.

En gång så tittade jag upp i taket. Jag fick se hur det var vattendroppar som kom ut från taket.
Va? Läcker planet? Undrade jag...
Det är bara kondensvatten sa min sambo, vatten från fuktig luft som avsätter sig på den kalla ytan på kabinens insida. Jag fick en förklaring. Jag tittade länge på dropparna för att se om de blev fler, men det blev de inte.

Förra året så flög jag ganska mycket, och det gick bra.

En gång så kom vi till Thailand. Vi hade flugit länge och vi skulle sedan fortsätta att flyga inrikes.
Det var ett mindre propellerplan. Jag var dock så trött att jag inte orkade vara rädd.
Störtar vi så störtar vi. Men vi kom fram.


Jag tycker inte om att sitta vid vingarna. jag tycker inte om att titta på dem.
Var skall man egentligen sitta i ett flygplan? Frågar hon mig sedan.

Ja, säger jag, det har gjorts studier på det, men det går inte att säga något generellt.
Det beror alldeles på vad det är för typ av olycka, säger jag.

Jag sätter mig inte i vilket flygplan som helst, säger hon.
Jag frågade en granne, som är privatflygare.
Han sa att man bland annat skall undvika att flyga med flygbolag från Afrika och Ryssland.

Har du något annat knep? frågar jag.

Nej, egentligen inte. Jag försöker bara att slappna av och tänka logiskt.
Så brukar jag också titta på flygvärdinnorna. Om de ser lugna ut så blir jag också lugn.