söndag 8 juli 2012

Start och landning

Det finns två moment under flygningen som är lite mer speciella och som man kan uppleva som annorlunda.

Kontrollerad flygning innebär att alla krafter som påverkar flygplanet är i jämvikt och i balans med varandra.

Den första fasen av flygningen, starten, innebär att ett stillastående flygplan börjar rulla på marken, och sedan att rullningen övergår till flygning. För att detta skall ske måste hastigheten genom luften öka tillräckligt för att vingarna skall få lyftkraft.

Motorernas kraft ökas gradvis och farten tas upp till flygfart.

Inflygning och landning innebär det motsatta. Från att flyga på hög höjd med hög hastighet skall höjden och farten gradvis minskas så att landningen kan ske lungt och stilla. Förberedelserna för landningen påbörjas alltså redan långt tidigare med inflygningen.

Starten är som en grandios öppning i en opera, en rock konsert eller som då vattenmassorna släpps på i ett vattenfall.  Kraften släpps loss och vi trycks bakåt i sätet då farten ökar. Strax innan flygfarten uppnås så roterar vi, det vill säga nosen höjs och sedan flyger vi! Helt underbart!

Jag kan dock säga att det var en något märklig känsla första gången som jag satt i kabinpersonalens säte och startade baklänges. Man är ju van vid att tryckas bakåt i sätet under start, inte att åka framåt och hänga i säkerhetsbältet...

Som pilot är starten också fin. Man ser hur banan breder ut sig framför flygplanet. Vi får meddelande från tornet att vi har klart att starta. Långsamt drar vi på gasen till fullgas och vi accelererar längs mittlinjen av banan tills dess att vi har tillräcklig fart för att lyfta.

Landningen är också jättefin om det är lugnt och stilla.

En fin landning är som ljuv och vacker musik. Helt underbar!

Med ökande klaff- setting, succesivt minskande höjd och minskande fart så flyger vi in mot fältet.
Vi flyger in över banan med nosen något höjd och vi närmar oss marken. Själva utflytningen, då vi flyger på markeffekten över banan, innebär att luftkudden mellan vingarna och marken håller oss flygande medan farten minskar ytterligare vilket gör att landningen blir mjuk.

Vi landar på huvudhjulen först och sedan sänker vi nosen så att även noshjulet tar mark. Efter landningen går spoiers upp på ovansidan av vingarna för att ta bort lyftkraft, reversering med motorerna då luftströmmen vänds framåt för att bromsa upp flygplanet på banan. Vilken härlig känsla! Den sista bromsningen gör vi med hjulbromsarna, vi fäller in klaffarna och taxar stilla och försiktigt av banan in på taxibanan.

Om det blåser och / eller är turbulent så kan landningen upplevas som mer dramatisk, men kom då ihåg att det finns goda säkerhetsmarginaler så det är bara att ta det lugnt.

Ett litet tips: Följ långsamt med i flygplanets rörelser, spjärna inte emot utan bli ett med flygplanet.

Pröva att slappna av, på så vis kan flygningen bli naturlig och en behaglig upplevelse.

Lita på flygplanskonstruktörerna och piloterna, och njut av flygningen!

Lycka till!

Inga kommentarer: