Även män är flygrädda

För lite sedan hade jag nöjet att flyga med som passagerare ombord.

Redan i gaten kom jag i samspråk med en man som jag noterade doftade alkohol. Flygrädd?

Väl ombord på planet råkade jag hamna bredvid ytterligare en trevlig man i den övre medelåldern.

Jag satt vid fönstret och han satt i mittensätet.

När jag före flygningen ögnade igenom safety onboard foldern och räknade raderna till de närmast belägna nödutgångarna, noterade jag att han såg orolig ut.

När vi sedan rullade ut och skulle ställa upp på banan för start så knäpper han händerna, blundar och ser sammanbiten ut.
Jag förstår att han nog måste vara flygrädd.

Väl uppe i luften vill han inte titta ut genom fönstret utan läser tidningen i stället.

När vi är på väg inför landningen försöker han sig på ett korsord.

Han kommenterade landningen som jag inte tyckte var på något vis anmärkningsvärd.

Jag kan bara konstatera det som vi redan visste att även män är flygrädda, även om männen inte erkänner det i samma utsträckning som kvinnor.

Jag känner så väl igen mönstret från mitt jobb som kabinpersonal, men som medpassagerare har man större möjlighet och mer tid att studera fenomenet.

Män döljer hellre sin rädsla genom att döva den med alkohol.

Ett annat reaktionsmönster hos flygrädda män kan vara att man blir orolig och lite påstridig och kanske rent av obstinat och ibland till och med oförskämd.

Tänk vad mycket lättare det är om man först erkänner för sig själv att man är rädd för att flyga, och sedan även vågar prata om det med andra på ett odramatiskt sätt.

Att vara flygrädd är ju trots allt inget att skämmas över, även om man är man!